Jag vill inte ha era poäng, jag vill ha äckligt disciplinerat spel
Två SHL-veckor har passerat. Malmö Redhawks har visat upp svensk ishockeys mest giftiga offensiv. Trots det har det inte blivit mer än fyra poäng på lika många matcher för laget. Anledningen är en defensiv som inte motsvarar kraven i kombination med för många tagna utvisningar. Redhawks behöver komma till rätta med vad som ska vara ens styrkor, annars är risken att vi står inför en identitetskris efter tio omgångar. Den egna produktionen måste stå åt sidan för laglojaliteten och disciplinen.
Fjorton mål på fyra matcher i SHL. Som nykomling är det en stark prestation. Det ger en andraplats i svensk hockey sett till antalet gjorda mål. Effektivitetsmässigt ligger Malmö etta - 13,33 % av skotten går in. Senast Redhawks tog klivet upp, 2006, inledde laget med att producera ynka sex mål på fyra bataljer. Förväntade nyckelspelare som Milan Bartovic, David Moravec, Radek Duda, Ross Lupaschuk med flera producerade inte. Den här gången har ledarstaben fått igång sina nyförvärv direkt. T.J. Galiardi har fem assist, Andreas Thuresson fyra poäng, Peter Mueller har vaknat till med tre pinnar och Derek Meech har ett par passningspoäng. Lägg till att Kent McDonell har gått på knock och gjort smått ofattbara fem poäng, varav tre fullträffar, som den rutinerade räv han är.
Vackert så. Defensivt har dock svagheter blottat sig. Malmö har inte fått igång sin defensiva styrka fullt ut. Laget släpper igenom skott från blå för ofta sett till att spelidén bygger på att våga lämna motståndare fri framför kassen. Det sätter Oscar Alsenfelt i en svår sits, där framförallt styrningar ställer till det. Alsenfelt har fått en halvtaskig start på säsongen statistiskt sett men förtjänar spelmässigt ett bra betyg, antalet avancerade räddningar är faktiskt rätt många efter bara fyra omgångar. Det säger ändå en del om att Redhawks har saker att förbättra på egen planhalva.
Björn Hellqvist, Andreas Hadelöv och Jesper Mattsson har en väldigt tydlig spelidé där vissa detaljer betyder mer än andra; Backchecking, presspel, offervilja vid skottäckning och noggrannhet i arbetet med klubbor för att ta bort skott- och passningsalternativ. Insatsen mot Brynäs kan vi lägga bakom oss då den var så pass svag i sin helhet att det inte ens blir relevant att gå in på detaljer. Därefter har backcheckingen kommit upp, presspelet fungerar men skottäckningen går onekligen i vågor och arbetet med klubbor har förflyttat sig från fokuset på isen till midjehöjd på motståndarna. Överlag är Redhawks snäppet för klumpiga alternativt lata när det kommer till närkamper och spelet utan puck. Malmö blir inte orättvist bedömda av domarna på sina egna insatser. Däremot hade jag önskat en mer ärlig nivå när motståndare från Frölunda och Växjö gör samma sak. Den verkligheten får vi dock leva med den här första säsongen i SHL. Därför måste anpassningen ske i det egna, att sluta använda klubbor och händer i defensiven på motståndarna blir högsta prioritet framöver.
Den kontroversiella rubriken "Jag vill inte ha era poäng, jag vill ha äckligt discplinerat spel" syftar på vikten av att få igång en fungerande defensiv. Malmö Redhawks kommer etablera sig i SHL genom att vara förståndiga, dedikerade och ambitiösa - inte genom finlir, enmansshower eller "går det så går det"-ishockey. Här är det framförallt nordamerikaner som T.J. Galiardi, Joey Tenute och Peter Mueller som måste underkasta sig att lagets etablering är viktigare än fina poängsiffror i dokumentet på Eliteprospects. Galiardi är största syndaren. Hans offensiva talang och hans styrka i kroppen imponerar men bara för att det går att vara dominant i SHL till skillnad från i NHL så innebär det inte att man kan vara stillastående i egen zon eller ta lata beslut utan puck. Tenute har en tendens att använda hakning i stället för backchecking emellanåt. Mueller har inte alltid 100 procent fart hemåt men är ändå den som överraskat mest positivt i defensiven sett till förväntningarna. Han spelar ju till och med boxplay.
Fjärdekedjan med Mattias Persson, Magnus Häggström och Nicklas Jadeland har fixat ett par mål framåt men har å andra sidan varit på tok för svag defensivt. Just nu är detta lite av lagets största svaghet. Det går inte att förlita sig till alla enheter. Mitt förslag är att Persson får ta en träningsvecka och sitta på läktaren. Jens Jakobs, med sin SHL-rutin och förhållandevis jämna spelmässiga nivå, får en ärlig chans med Häggström som center. Jadeland går över till att vara extraforward som gör inhopp i boxplay där han får kämpa på att komma igång med Häggström. Bredvid Jakobs och Häggström kan Kim Rosdahl ta plats med sin kombination av storlek och fart. Jag tror det kan bli en bra lösning. Lite mer storlek i fjärdekedjan samtidigt som Jakobs kan hålla i pucken om situationen kräver det. Det jag är mest besviken på är att Jadeland inte är tillräckligt aggressiv, han hamnar inte tillräckligt ofta rätt när skott skall täckas. Persson spelar lite för svårt och behöver komma upp i tempo ett hack till.
Laget får nu några dagar på sig att träna på att ödmjukt ta ett extra skär i varje situation. För det är lite grann det som krävs, det där sista lilla i detaljerna. Då kan en poäng denna veckan möjligtvis bli tre eller fyra i nästa då Färjestad hemma och Djurgården borta väntar.