@HockeyMatti

 

Regerande mästarna HV 71 bär inte favoritskapet inför säsongen, i stället är det Frölunda som sticker ut och verkligen känns genuint. Forwardssidans spets och bredd i en samlad bedömning är bäst i serien. Johan Gustafsson är en kompetent målvakt. Bland backarna vet fler nu vad som förväntas av dem efter en säsongs inskolning. Det är tufft att förlora Henrik Tömmernes men jag tror på Adam Almqvist i ny miljö och sen kommer vi alla hålla ögonen på Rasmus Dahlins framfart. Bra struktur och ledarskap i klubben i stort är ännu ett plus, som är värt att lyfta fram.

 

 

Ett av få lag som inte har haft alltför stor omsättning på spelare under sommaren. Självklart är Jonathan Pudas, tvillingarna Westerholm och inte minst Oskar Lindblom tunga förluster i sig men många bra ingredienser är kvar samtidigt som Aaron Palushaj är ett väldigt spännande nyförvärv. Lägg till att Brynäs har flera talanger på gång i Linus Ölund, Jesper Boqvist (just nu skadad) och Samuel Asklöf. Där kan Roger Melin, nygamle tränaren, få en väldigt viktig roll. Såväl målvakts- som backsidan har bra djup. Bör kunna bli en stark lagmaskin i grundserien.

 

 

Förra årets seriesegrare åkte ut redan i kvartsfinal i SM-slutspelet och det har blivit en klar förändring bland spelartyper under Silly Season. Lite mindre glamour och finess, lite mer attityd och rakt på. Den största förändringen är ändå att Växjö har fått in SHL:s bäste målvakt i Viktor Fasth. Han väger upp för den något försvagade backsidan, där dock topp-fyra håller mycket bra klass. Offensivt är poängmakaren Janne Pesonen tillbaka i SHL. Det stora namnet att följa är emellertid Elias Pettersson. Lovorden är många och frågan är hur många steg han kommer att ta under säsongen. Allt talar för succé. 

 

 

Som alltid är det enormt tufft att vinna guld nuförtiden. Spelare på spelare försvinner och HV 71 har fått arbeta hårt med att upprätthålla en god bredd, som ett topplag ska ha. Backsidan känns något försvagad men kan kompenseras av att exempelvis Lawrence Pilut tar ytterligare kliv. Sedan bör det kunna gå att få ut lite mer utav Dylan Reese. Offensivt ser det ändå bra ut och utöver välkända HV-profiler som Mattias Tedenby, Martin Thörnberg och David Ullström så bör man hålla ögonen på framförallt Kevin Stenlund, Victor Ejdsell och Pierre Engvall. Ska Jönköpingslaget vara med och tampas om ett nytt SM-guld måste emellertid värvningarna av Sebastian Wännström, Bill Sweatt och Robin Figren nå maximal effekt. 

 

 

Patrik Sylvegård har som sportchef lyckats ta steg för steg sportsligt med Malmö Redhawks sedan han tog över efter Stefan Nyman 2012. Ska han lyckas ännu en gång? Mycket talar för det, men naturligtvis blir det nu allt svårare att ta det steget. Övre halvan av SHL är riktigt bra och det skiljer inte mycket i kvalitet lagen emellan. I Malmös fall har man målvaktsspelet som krävs, man har en forwardssida med djup och kvalitet men en något ojämn backsida för att vara ett absolut topplag. Det kan räcka långt men det är ett visst frågtecken. Försäsongen ska inte övervärderas men Tuukka Mäntylä har en hel del att bevisa vid säsongsstart. Sedan måste Nils Andersson, Erik Andersson och Niklas Arell vara hela. Tre AHL-värvningar att hålla ögonen på framåt i Andy Miele, Max Görtz och Daniel Zaar.

 

 

En stark målvaktsetta i Joni Ortio och topp två-kedjorna med bland andra Joakim Lindström, Oscar Möller och Matt Anderson kommer göra Skellefteå giftiga varje kväll. Jag tycker mig dock inte se riktigt samma slagkraftighet i SAIK som lag. Ledarstaben har fått sig en törn, backsidan är inte riktigt lika respektingivande och skicklig som förut samtidigt som kedja tre och fyra känns något svagare. Ändå skulle Skellefteå mycket väl kunna bli en het kandidat till SM-guldet kommande vår om allt faller på plats under säsongens gång. Skellefteås dominans i grundserien ser jag dock inte som lika självklar längre, vilket tipset om en sjätteplats också indikerar. 

 

 

Att sätta Linköping utanför en direktplats till kvartsfinal känns direkt märkligt men om exempelvis Malmö Redhawks ska klättra upp till en femteplats måste någon väletablerad klubb också tappa placeringar. Jonas Gustavsson i mål talar för att LHC kommer vara ett topplag även 2017/2018. Försvarssidan är bra, varken mer eller mindre. Chad Billins blir toppbacken att följa. Offensivt försvinner säkra kort som Broc Little och Garrett Roe men i stället lyfts rutinerade Tony Mårtensson och Derek Roy in. Dessutom den oerhört spännande återvändaren Nick Sörensen. Det ska återigen poängteras hur jämnt det är mellan topplagen och LHC kan mycket väl hamna fyra-femma i tabellen i stället. 

 

 

På åttonde plats kommer den första riktiga skillnaden avseende kvalitet i serien. Djurgården bör inte kunna sikta högre än en ny åttondelsfinalsplats sett till vad truppen erbjuder. Joacim Eriksson i mål kommer fungera väl. Backsidan har ett par spelare som kan visa vägen i Marcus Högström och Tom Nilsson. Därefter kommer en rad frågetecken som förvisso kan bli utropstecken med rätt utveckling, men det är ett par stycken för många som ska ta steget. Offensivt är det inte alltför flashigt men en frisk Andreas Engqvist blir en stor tillgång i SHL. Annars är det hårt arbete samt att följa spelupplägget till punkt och pricka som gäller för att Djurgården ska ta sig till slutspel.

 

 

Det är verkligen nya vindar i Färjestad. Det tror jag också kommer märkas. Fansen måste lära sig att ha tålamod den här vintern för det kommer inte bli omedelbar succé. Målvaktssidan är solid, backsidan är numera bara helt okej och forwardssidan relativt stark. Ilari Melart blir en viktig kugge på backsidan och därutöver måste Mikael Wikstrand börja hitta sin nivå igen. Framåt gillar jag Alexander Johansson skarpt. Skicklige Dick Axelsson är tillbaka. Ungtuppar som Joakim Nygård och Rasmus Asplund blir häftiga att följa. Det finns definitivt intressanta pusselbitar i FBK men helhetsmässigt bör det inte räcka till. Inte 2017/2018, men på sikt lär Karlstadsgänget ta flera positioner igen.

 

 

Seriens tröttaste lag på pappret. Luleå har till stor del satsat vidare på den stomme som inte levererade förra säsongen. Thomas "Bulan" Berglund som ny tränare inger naturligtvis framtidshopp, men kan han verkligen förvandla det här LHF på kort tid? Klart tveksam till det. Målvakterna ser precis som i många andra SHL-lag mycket bra ut. Backsidan är relativt tunn, även om Brendan Mikkelson samt nyförvärven Daniel Sondell och Ryan Johnston bör räcka till för att ta Luleå till åttondelsfinal. Om Christian Jaros tar ett år till i SHL ser det däremot betydligt säkrare ut. Offensivt kommer vi få se ett något bättre centerspel än förra säsongen i form av framförallt Niklas Olausson. En hyfsad bredd bland forwards erbjuder Luleås lag men spetskompetensen skrämmer inte i sammanhanget.

 

 

Håller försvaret så kan Rögle nå åttondelsfinal. Jag ställer mig dock skeptisk till att såväl målvakts- som backsidan hittar rätt nivå. Enorm press på finske keepern Ville Kolppanen, som förvisso ser lovande ut efter sina år i KHL. Han kan dock inte räkna med någon större uppbackning i Emil Kruse. Bland backarna så finns det förvisso nu mer spelskicklighet i Craig Schira och Kevin Gagné, men den defensiva styrkan i övrigt imponerar inte. Anfallssidan är bra och har fått intressant spetskompetens i Ted Brithén och Juhamatti Aaltonen. Då är ändå spelare som Bryan Lerg, Ludvig Rensfeldt och Jack Connolly kvar. RBK kommer inte bli samma slagpåse den här säsongen. Bara omfattande skadeproblem skulle kunna stoppa det igen.

 

 

När Malmö, Rögle och Karlskrona tog sig upp för ett par år sedan kändes Örebro som en fräsch förening som mycket väl skulle kunna avancera upp i toppen av hockey-Sverige. Den känslan har helt försvunnit efter en turbulent tid med problem på flera olika plan. Det kommer avspegla sig på isen, där truppens kvalitet inte skrämmer alls på samma sätt längre. Eero Kilpeläinen kommer troligen som bäst ersätta Julius Hudacek. Backsidan har äntligen fått lite mer spelskicklighet i form av i synnerhet Daine Todd och Jonathan Andersson men det är tunt helhetsmässigt för att vara i SHL. Den tunga spetsen finns inte riktigt framåt heller men känslan är att truppens sammansättning ändå kommer passa Niklas Sundblads filosofi bra. Det handlar emellertid om ren överlevnad kommande säsong än chans att kunna sikta uppåt. Viktigt att forwards som Daniel Viksten och Joakim Andersson håller sig hela i år.

 

 

Det kommer bli ett något jobbigare år för Karlskrona igen. Jag tror inte motståndarlagen kommer gå i samma fälla som förra hösten utan mer genomskåda KHK:s taktik. Lägg till att Karlskrona har förlorat viktiga pusselbitar i varje lagdel - Johan Holmqvist, målvakt, Niklas Arell, back, och Alexander Bergström, forward. Bland nya in blir det riktigt intressant att följa Konstantin Komarek och Carl Persson. Det bör dock inte räcka längre än till en strid om att klara sig undan kval under seriens gång. Johannes Jönsson var stor succémålvakt förra säsongen och nu vilar ett enormt ansvar på honom. Fullt möjligt att han står pall och räddar KHK kvar i SHL. Backsidan är helt okej med både skicklighet och styrka. Anfallsmässigt imponerar inte bredden. Marcus Paulsson, Mattias Guter och Joel Kellman måste leverera stor ishockey för framgång.

 

 

Förvisso känns Mora ett snäpp bättre än förra årets nykomling, Leksand. Det innebär dock inte att MIK kan ses som något annat än ett kvallag på förhand. Christian Engstrand är en hyfsad sista utpost i SHL, Daniel Grillfors och Tomas Skogs blir enormt viktiga bland backarna men på forwardssidan ser jag inte riktigt de nyckelspelare som krävs för nivån. Kanske kan Matt Bailey, Mathias Bromé och Jacob Nilsson stå sig hyfsat med hjälp av hyggliga förstärkningar som John Persson, från Färjestad, och Jacob Lagacé, från Luleå. Skulle Mora klara sig kvar i SHL utan kval har nye tränaren Mattias Karlin gjort en enorm bedrift. Någon annan slutsats går inte att dra.