@HockeyMatti

Som 21-åring flyttade Patrik Gustavsson ner till Malmö från Örebro. MIFs stora satsning hade inte riktigt kommit igång men spelare som Roger Nordström, Rick Erdall och Krister Bergström fanns i laget. Patrik Sylvegård, som den före detta forwarden bytte namn till så småningom, vann Malmös interna poängliga 1988. Säsongen därpå utökades som bekant satsningen och plötsligt fanns offensiv spetskunskap som Matti Pauna, Bo Svanberg, Tommy Mörth och Håkan Åhlund. Ändå stod sig Sylvegård stark och kom trea i den interna poängligan. Det dröjde ytterligare en säsong innan MIF tog steget upp till Elitserien och även då var Sylvegård en nyckelspelare trots ytterligare förstärkningar. Med 61 poäng på 35 matcher vann han åter interna poängligan, denna gång före självaste Raimo Helminen.

 

I Elitserien gick Patrik mer och mer över till en grovjobbarroll. Förvisso gjorde han mellan 15-20 poäng per säsong men han var ofta den som satte ton med sitt hårda jobb och fina närkampsspel. Han fungerade bra såväl i en checkingline som ett komplement i en offensiv, spelskicklig kedja. I och med att "Sly" blev Malmö trogen karriären ut fick han vara med om att vinna båda SM-gulden samt europacupguldet. Han var med om omvandlingen till Redhawks och den finska satsningen. Sista aktiva säsongen på elitnivå var han även med i det "nya" Redhawks som Stephan "Lillis" Lundh och Niklas Wikegård försökte skapa. Om det inte varit för skadebekymmer så hade troligen Sylvegård fortsatt spela ytterligare några säsonger för Redhawks. Några år senare blev det ett comebackförsök i division I i Limhamn, som dock inte varade så länge. 

 

Kaj Olsson var länge den som ensam hade fått sitt tröjnummer pensionerat i Malmöishockeyn. Nummer 25 fick dock sällskap av nummer 18 den 21 september 2000. Då tillkännagav Percy Nilsson att nummer 18 skulle tillhöra Patrik Sylvegård för evigt. Sylvegård gjorde totalt tolv säsonger i Malmö, var med i hela satsningen för att etablera klubben i Elitserien och i framgångssagan under början av 90-talet. Alltid med bra inställning och attityd.

Trots sin popularitet och framgång som spelare så är frågan om inte Sylvegård är större i dag än då. Han ställde upp för klubben lockoutsäsongen 2004/2005 som sportchef och bitvis assisterande tränare på relativt usla premisser. 2011/2012 avbröt han sin semester i Nordamerika, där han skulle träffa sin son, för att gå in som assisterande tränare i ett minst sagt rörigt läge. Våren 2012 blev han utsedd till både VD och sportchef av nuvarande styrelse och sitter som bekant alltjämt kvar på de två väldigt krävande posterna. 

 

Sommaren 2012 arbetade Sylvegård för att rädda klubben från konkurs och även om den sportsliga säsongen 2012/2013, med ännu en lockout för övrigt, inte blev någon framgång så hade klubben stabiliserats upp. När det blev mindre ekonomiskt fokus och större sportslig satsning igen så byggde Patrik upp en ledarstab och ett lag som i våras vann allsvenska grundserien och spelade sin första kvalserie någonsin i Malmö Arena. Redhawks Support hyllade "Sly" inför Kvalserien med en t-shirt som löd "Gustavsson som ung - Nu våran kung". Och där står vi alltså i dag med den tidigare slitvargen på isen från Örebro. 

Redhawks mest betydelsefulla: 10. Patrik Sylvegård, 11. Mats Näslund, 12. Jesper Mattsson, 13. Robert Svehla, 14. Bo Svanberg, 15. Roger Öhman, 16. Håkan Åhlund, 17. Peter Hasselblad, 18. Roger Hansson, 19. Marcus Magnertoft, 20. Robert Burakovsky, 21. Matti Pauna, 22. Kim Staal, 23. Marcus Thuresson, 24. Mikael Wahlberg, 25. Mats Hallin, 26. Ricard Persson, 27. Johan Sälle, 28. Kim Johnsson, 29. Johan Norgren, 30. Andreas Hadelöv, 31. Johan Tornberg, 32. Petri Liimatainen, 33. Mikko Mäkelä, 34. Timo Blomqvist, 35. Jesper Damgaard, 36. David Petrasek, 37. Robin Alvarez, 38. Corey Hirsch, 39. Tomas Sandström, 40. Jens Olsson, 41. Fredrik Eriksson, 42. Joey Tenute, 43. Johan Björk, 44. Pontus Sjögren, 45. Jan Hammar, 46. Mikael Lindholm, 47. Markus Svensson, 48. Linus Klasen, 49. Niclas Hävelid, 50. Andrew Verner.