@HockeyMatti

 

2006/2007 spelade Malmö Redhawks senast i Sveriges högsta hockeyliga. Cirkusen, som förhoppningsfulla fans trodde var slut efter succésäsongen i Allsvenskan 2005/2006, bara fortsatte i dåvarande Elitserien. Totalt värvade Redhawks 22 spelare och släppte 19 inför och under denna säsong och dessutom bjöd klubben på ett sedvanligt tränarbyte. Sedan hösten 2007 har Malmö varit en allsvensk klubb - Malmö Arena som ny hemmaplan till trots. Det har varit fortsatt allmänt rörigt och en hel del ekonomiska problem i Redhawks. Till slut räddade dock Patrik Sylvegård med styrelsemedlemmarna Tommy Qvarfort och Håkan Sigvant upp Malmös elitishockey och över en treårsperiod har utvecklingen verkligen gått på rätt håll. Så pass rätt att Redhawks till slut, med förvisso stor möda, kunde bryta förlorarkulturen och ta klivet upp i en grym matchserie mot Leksand. 

 

 

Målvakter: Oscar Alsenfelt, Pontus Sjögren, Jonas Gunnarsson.

 

Målvaktssidan var det stora diskussionsämnet under 2014/2015. Varken Sjögren eller Gunnarsson ansågs duga för att kunna ta klivet upp till SHL. På sitt sätt visade det sig stämma. Definitivt var det så att sista minuten-värvningen Niko Hovinen gjorde skillnad i de avgörande bataljerna. I SHL satsar Malmö trots allt vidare på Sjögren och Gunnarsson men av allt att döma blir den förstnämnde uttalad tvåa och den sistnämnde trea, med spel i Pantern i huvudsak. Att ha Sjögren som reservmålvakt ser jag inga problem med då han har gott om erfarenhet och oftast visat sig fungera som bäst när han får tävla underifrån. Ny etta i Redhawks blir Alsenfelt, som alltså åkte ut ur SHL med Leksand mot just Malmö i våras. Alsenfelt var inte riktigt lika bra under den senaste säsongen i jämförelse med 2013/2014 men är en målvakt av klass i SHL. Kan spelet bli lite mer stabilt och sansat så har Björn Hellkvist sin nyckelspelare här.

 

Backar: Erik Andersson, Nils Andersson, Jens Olsson, Derek Meech, Jeremias Augustin, Johan Björk, Stefan Warg, Johan Ivarsson.

 

En del har hävdat att Malmös största problem kommer att bli backsidan. Jag är inte alltför orolig. Att byta ut Tobias Ericsson och David Liffiton mot två skridskostarka, erfarna och discplinerade spelare i Erik Andersson och Meech höjer kvaliteten på ett tillfredsställande sätt. Därutöver kan klubben satsa vidare på två utav Allsvenskans bästa backar den gångna säsongen i Nils Andersson och Olsson. För mig innehar de definitivt SHL-klass - hur framstående de kommer vara är desto svårare att sia. Augustin är enkel i sin spelstil, men har rutin och är väldigt laglojal. Björk imponerade inte i våras, men höjde sig i kvalifikationsmatcherna mot Leksand. Han har trots allt gedigen erfarenhet av nivån och bör kunna hålla som en avlastningsback. Tempot är det stora frågetecknet. En annan som måste upp ett hack är Warg, som inte riktigt fick ut allt sitt kunnande bredvid Liffiton. Warg bör ha färdigheter nog för att etablera sig på nivån. Ivarsson kom nästan från ingenstans och fick som mest istid när säsongen skulle avgöras. Han tog så pass stora kliv i utvecklingen att det inte var något snack huruvida han skulle följa med upp i SHL. Som främsta reserv i Pantern kan Anton Blomqvist nämnas samtidigt som långtidsskadade Björn Karlsson finns med någonstans i bakgrunden. Sammantaget är det en backsida med tre offensivt skickliga i Nils Andersson, Olsson och Meech samt ett par defensiva garanter i Erik Andersson och Augustin. Därutöver återstår det att se vad Björk, Warg och Ivarsson kan tillföra på nivån.

 

Forwards: Peter Mueller, Andreas Thuresson, T.J. Galiardi, Henrik Hetta, Frederik Storm, Joey Tenute, Eric Himelfarb, Magnus Häggström, Kent McDonell, Mattias Persson, Nicklas Jadeland, Jens Jakobs, Björn Svensson, Christoffer Forsberg, Kim Rosdahl. 

 

På forwardssidan ser jag lite fler osäkerhetsfaktorer. Sylvegård har fyllt på med sin tilltänkta förstakedja i Mueller-Galiardi-Thuresson. Samtliga är NHL-meriterade; Mueller och Tagliardi har ju till och med lirat flertalet säsonger i NHL. Mueller är ett klassförvärv på förhand, Galiardi kan bli bra om han får igång sina offensiva skills igen. Det är dock ett stort varningsfinger här då de har varit skadedrabbade. Framförallt Mueller har haft långtidsfrånvaro. Thuresson är det mest säkra kortet och kommer framförallt också tillföra en underbar attityd som blir central för en nykomling. På pappret ser den här trion hur rolig ut som helst för ett nytt SHL-lag men det vill till att de får vara hela. Samma sak gäller Tenute och Himelfarb. De har haft sina skadebekymmer och status är svårbedömd. Det finns ett fint kunnande och Tenute kan troligen leda ett powerplay bra i SHL också. Hetta och Storm har tagit steg för steg varje säsong sedan de värvades in och båda förväntas platsa hela säsongen igenom. Hetta är en ledare med fysik och karaktär som kan spela på flera positioner och i olika lägen. I SHL skulle jag tror att han får vara en powerforward fullt ut. Storm är den finurlige och tekniskt magnifike yttern som behöver bryta mönster en grå vardag i oktober-november. Det har han kapacitet till. Häggström är given fjärdecenter som med sin storlek och bestämdhet ska stänga ner motståndarnas bästa kedjor. Även kugge i boxplay. Lite samma sak kan gälla McDonell som kan täcka upp som center men troligen kommer gå som en hårt arbetande ytter med attityd och ansvarskänsla för lagets bästa. Härefter har vi spelare som ingen till 100 procent vet om de kommer klara av nivån över hela grundserien. Vissa kommer klara det, andra kan bli utkonkurrerade. Det är lite av en ny verklighet för Persson, Jadeland, Jakobs och Svensson om vi jämför med den senaste säsongen. Forsberg får en ny chans att etablera sig i SHL efter att ha blivit ratad av Färjestad. Rosdahl lär lira mest i Allsvenskan efter hans skadebekymmer. Allt som allt har Redhawks spets nog för att hålla sig kvar i högstaligan, eventuellt lite mer än så. Säsongens utgång kommer främst avgöras av skadeläget.

 

Tränare: Björn Hellkvist, Andreas Hadelöv, Jesper Mattsson, Andreas Eriksson, Freddie Sjögren. 

 

Redhawks har en relativt ung ledarsida. Hjälptränarna Hadelöv-Mattsson är äldst med sina 40 år. Hellkvist blir huvudtränare för första gången på SHL-nivå och det är ju rätt häftigt att han har nått så långt sin Parkinson-sjukdom till trots. Han har verkligen varit mannen bakom framgångarna de sista två åren. Givetvis räcker inte en man men han har skruvat på rätt saker och skapat grunder som laget ska hålla sig till. Spelsystemet, som har sina givna drag från Skellefteå, går in på sitt tredje år och det ska bli intressant att se hur man hanterar en högre nivå med tanke på vilken klar identitet Malmös ishockey har fått nu. Att Hadelöv blir uttalad assisterande tränare känns som en given förändring. Det har behövts en mer specialinriktad målvaktstränare och det lär nye Eriksson vara sett till erfarenheterna. Även Eriksson är grön på SHL-nivå. Fystränaren Sjögren kom in samtidigt som Hellkvist och har gjort om en hel del i träningsuppläggen. Ska bli spännande att se hur kärnan i spelartruppen utvecklas nu när de får ännu en sommar med Freddie.