När publiken kom var Redhawks inte redo
Två förluster på bara några dagar i Malmö Arena hör inte till vanligheterna nuförtiden. Malmö Redhawks sumpade inte bara chansen att dra ifrån i tabellen utan också att spela kvar publiken på läktarna. Nästan 15 000 såg sammanlagt Västerås- och Karlskoga-matcherna på plats med två nollpoängare som facit.
BIK Karlskoga hade en lång framgångsperiod bakom sig inför mötet mot Malmö och det var onekligen en stor skillnad på det Karlskoga som gästade Malmö Arena i tisdags eftermiddag mot i höstas. Precis som mot Västerås inledde Redhawks - med hemmaplansmått mätt - tamt. Det här trycket och intensiva pressen har nu inte funnits i två raka hemmabataljer och det känns väldigt frustrerande med tanke på den betydelse matcherna hade.
BIK gick upp till 0-3 på fyra skott och Jonas Gunnarssons match var över en bit in på den andra perioden. Pontus Sjögren fick därmed äntligen stå igen men han hade nog gärna gjort det av en mer positiv anledning. Redhawks kom verkligen tillbaka i matchen därefter och gick ikapp till 3-3 väldigt snabbt. Malmös glädje vid 3-3 höll sig dock knappt en minut och på något sätt tog matchen stopp här.
Det var inte ofarligt i tredje ronden från Malmös sida men de där sista procenten fanns inte längre hos hemmalaget. 3-5 i tom bur och ännu en riktigt sur förlust på hemmais mot en toppkonkurrent var ett faktum. Sjögren var stabil vid sitt inhopp, Nils Andersson var bra spelmässigt, Johan Ivarsson hade gott om förtroende igen och på forwardssidan var arbetsinsatsen god från spelare som Henrik Hetta, Mattias Persson och Nicklas Jadeland.
På minussidan fanns tyvärr alltför många. Gunnarsson riktigt svag i mål, Jeremias Augustin hade sin sämta insats i Malmötröjan, David Liffiton var inte heller bra, Jens Jakobs blek och Tony Romano osynlig inledningsvis samt därefter petad.
Nu blir det till att ladda om - ordentligt. Malmö behöver hitta tillbaka till segerspåret förstås. Ännu viktigare är att spelet som Redhawks ska stå för tuggar igång på nytt. Det har varit alldeles för snällt, lamt och passivt i början på 2015 så här långt.
Konstigt att Romano var osynlig. Han fick spela 2 skift i första perioden, hann inte visa ngt.. Typiskt lusth att spela gruffare som han själv va och alltid peta lirare, som han gjorde med Persson hela förra säsongen. Vann vi nej... Hönsgård va de..