Framgångens gräns kan ha passerats
Ett dygn efter Skånederbyt mellan Malmö och Rögle har jag ett stort behov av att skölja genom huvudet. Förlusten med 2-5 har hamnat så väldigt mycket i skymundan att jag behöver kolla av då och då om jag begriper förlustens innebörd. För mig står överfallet från Jakob Lilja, men även hela den linje som Rögle BK har valt med Anders "Masken" Carlsson vid rodret, i fokus och det är dags att kolla av om framgångens gräns kan ha passerats nu.
Då står vi där igen. Dagen efter ett derby. Återigen en skada upp mot huvudet. Jens Olsson den här gången. Tidigare Mattias Persson och Tony Romano. Säsongen innan hade vi en attack mot Joey Tenute och även Calle Andersson råkade illa ut när Mathias Tjärnqvist, nuförtiden i Malmö, satte in en regelvidrig tackling. Det här är inte en slump. Vi kan tala om tacklingmottagarens skyldighet och förmåga att försvara sig men låt oss vara brutalt ärliga: vissa Röglespelare går in för att skada.
Frederik Storm konstaterade just det, att det finns spelare ute på isen som medvetet vill skada, i periodpaus två i gårdagens match. Det är rätt skrämmande att spelare som har färdigheter, som kan prestera en smart ishockey och använda tankeförmågan i högt tempo ska behöva krossas av tämligen talanglösa motståndare som saknar respekt. Och nej, jag tänker inte på gårdagens huvudrollsinnehavare Jakob Lilja i den sista kategorin.
Lilja är i grund och botten en bra hockeyspelare som agerar för lagets bästa, har fin målkänsla och bra arbetsmoral. Det behöver vi inte diskutera. Inte heller att han normalt inte drar på sig utvisningar i någon större mängd. Vad får då Jakob Lilja att göra ett sådant överfall? Ja, jag har givetvis inte svaret men tillåt mig ändå spekulera i att Rögleandan som finns under Anders "Masken" Carlsson har påverkat. "Masken" har förvandlat RBK från ett underhållande, kvickt och drivande lag till ett till större delen tungt, kilofyllt och hänsynslöst lag.
Rögleforwarden Lilja snetände och det föregicks i ärlighetens namn inte av någon större smutsighet från Jens Olsson, om än en kampsituation där det möjligtvis skulle kunnat vara två minuter fasthållning. Jag tror att Jakob har influerats av sin omgivning och arbetsmiljö i RBK. Mikael Gath står som bekant i båset, Magnus Bogren är nog inte så oskyldig han heller och överst finns "Masken" Carlsson som ständigt blundar för när hans spelare går över gränsen. Bland spelare har vi karaktärer som bröderna Bibic, Andreas Lilja och André Deveaux. Man kan bara föreställa sig sinnesstämningen inför i omklädningsrummet och under match i båset. Delar av det hör vi ju när bröderna Bibic håller låda mellan båsen.
Visst är det tungt att förlora ett derby med 2-5 och inte minst då i Malmö Arena men det har blivit lite mer utav en sidosak i dagsläget. Framgångens gräns har passerats, även för Rögle, känner jag. En handfull Malmöspelare har på drygt en och en halv säsong fått huvudskador på ett eller ett annat sätt. Det är dags med lite verklighetsförankring nu, "Masken". Förstör inte ishockeyn mer än så här.
Men böla.. Malmö är en förebild för svensk hockey!!! Hur många spelare har blivit bättre i malmö??Nej, inga! Sveriges mest misslyckade klubb.
Lusth och Co kan ju lära ut hur man tar emot en tackling istället.