Sylvegård har lyckats på ett nytt plan
Det såg riktigt illa ut i början av veckan. Så illa att mitt hopp var ute. Jag trodde aldrig att Malmö Redhawks skulle resa sig i elfte timmen och hitta en vinnande väg igen. Nu gjorde laget det och med nöd och näppe knep man tredjeplatsen i slutspelsserien. Leksand väntar på söndagen och jag måste hinna med att hylla Patrik Sylvegård, VD och sportchef, som har lyckats på ännu ett plan i Malmö Redhawks.
Efter förlusten mot Björklöven såg det ut att bli tidig sommarvila för Malmö Redhawks. Laget hade inte marginalerna på sin sida samtidigt som den mentala anspänningen var total. Titta bara på bilden som MrMadhawk la ut på Henrik Hetta efter bataljen mot Löven. Vilket ansiktsuttryck från en lagkapten i det läget. Jag dömer inte utan vill bara lyfta fram hur många tankar och olika känslor som bubblade i troligen hela laget vid den tidpunkten.
När det återstod två matcher av slutspelsserien och - vad det då såg ut som - hela säsongen kritiserade VD och sportchef Patrik Sylvegård lagets prestationer under 2015 i Sportbladet. Det kan man ju så klart tycka till om i sig men Sylvegård brukar vara rak i sin kommunikation och egentligen fanns det inte så mycket annat att säga i det läget. Men. Han sa också ett par andra saker som jag verkligen vill hylla honom för.
"Det är tufft, jättetufft, men vad fan ska vi göra? Ska vi göra som Malmö annars alltid gör och lägga oss ner och dö och fly? Nej, vi ska kämpa."
Äntligen en ledare som jobbar på djupet med klubben och som faktiskt talar utifrån klubbens tre ledord - hjärta, kvalitet och stolthet. Det är lätt att sätta upp den typen av ledord. En helt annan sak att faktiskt leva upp till dem och även när motgångarna är som störst förstå innebörden. Malmö gjorde sedan just det, såväl laget som supportrarna. Det var verkligen toppen av dramatik och jämnt men det gick vägen och Redhawks fick sig ett mirakel på en vårkant till slut.
Jag är fullt medveten om att spela en kvalifikationsmatchserie inte är tillräckligt om vi ser till klubbens målsättning men återigen, vi kan inte tänka i svart och vitt. Redhawks har under många år på 2000-talet behandlats genant dåligt och sedan Patrik Sylvegård tog över för tre år sedan har klubbledningen arbetat område för område för att hitta en hållbar framtid. Ekonomin var den stora grunden och den kampen tar aldrig slut. Därefter attityden och hjärtat i klubben. Så småningom de sportsliga prestationerna i högre utsträckning och när det nu började blåsa igen stod Sylvegård och övrig ledning pall.
På plats i Norrköping förra helgen såg jag en klubbledning som arbetade med att få laget på rätt köl igen. Sylvegård hade sina samtal och exmpelvis var en av Redhawks ägare Håkan Sigvant, även styrelseledamot, på plats vid omklädningsrummet för att stötta spelarna. Jag gillar hur situationen har tacklats och att inställningen har varit att "vi ska kämpa". Malmö har gett upp i förtid tillräckligt många gånger trots att det sedan mitt uppe i det avslutande dramat visat sig att drömmen var fullt realistisk.
Nu väntar Leksand och detta Leksand har ju blivit en symbol för Malmö Redhawks misslyckanden. Kvalserien 2007 samt Kvalserien 2008 slutade bägge i gråt och uppgivenhet just i Leksand. 2007 var Dave King så trött som tränare att målvaktstränare Micce Andreasson hoppade in i båset i den tredje perioden och tog över snacket. Micce såg chansen och eldade på laget men uppförsbacken blev för stor. Efteråt fattade även spelarna att en seger mot ett avsågat Leksand hade räckt för att lyckas. 2008 vek Malmö ner sig efter att ha missat den stora matchbollen mot Västerås hemma. Därefter hamande man i en mental låsning som ingen kunde luckra upp. Torgny Bendelin påstås ha varit väldigt negativ på bänken och detta trots att Redhawks var i Elitserien efter halva matchen mot Leksand i sista kvalomgången. Babyhawks-våren tog som bekant även den slut i Leksand men kan inte på något vis ses som ett fiasko i det läget klubben var i då.
Den här gången är det ändå lite andra förutsättningar. Nu har Leksand något att förlora, inget av lagen är beroende av någonting annat än just den match man spelar där och då och Malmö Redhawks har kanske fått in en annan attityd till avgöranden till slut. En fest ska det bli och det ska Patrik Sylvegård ha det största av tack för.
Ja på rögles bekostnad