Malmös lagprocess kräver sina ledare
Det blev en rätt motig uppstart för Malmö Redhawks i SHL. Brynäs vann komfortabelt med 6-3 och Björn Hellqvists mannar fick aldrig trygghet i den egna spelidén. Bara Kent McDonell imponerade av nyförvärven och nog är det så att det ännu en höst handlar om att få alla spelare dedikerade till laget och dess krävande spelmodell. Hellkvist och övriga ledarteamet sätts omgående på prov.
SHL-comebacken var helt okej i dryga tio minuter. Även om inte Malmö fick igång sin typ av ishockey fullt ut var man bra med och tog också ledningen genom Mattias Persson. Sedan kom raset då Brynäs gick upp i en 3-1-ledning innan första ronden var slut. BIF kunde hålla Redhawks på tre måls avstånd tre gånger och det var till slut aldrig något snack om att det skulle bli förlust i säsongspremiären.
Ledarstaben fick se ett Skånelag som inte fullföljde riktlinjerna. Förväntade nyckelspelare var inte på topp utan känslan var att de låg i ett konstant mellanting, där den krävande spelmodellen låg och lurade i bakhuvudet samtidigt som viljan att bara lira loss till "går det så går det"-hockey kittlade. Redhawks har inte material att vinna matcher på sin spetskompetens eller genom "vi bytar chanser"-hockey. Glöm det. Hårt jobb med fysik och fart i kombination med att alla följer spelupplägget hela vägen kan ge vinster.
Ett av de mer tydliga exemplen på en spelare som hade svårt att underkasta sig spelmodellen var T.J. Galiardi. Se bara på hur han agerade i boxplay. Helt ofattbart att han valde en passiv utgångspunkt så många gånger när laget vill stressa, pressa och därutöver täcka bort skotten. Överlag var det förstakedjan med Galiardi, Peter Mueller och Andreas Thuresson som hade problem. -2 och tämligen ofarliga framåt. Mueller ställde aldrig till oreda och kämpar frekvent med att klara av tempot och intensiteten. Om jag är orolig? Ja. Just när det gäller Mueller. Thuresson och Galiardi lär fungera bra eller mycket bra på sikt.
Inte heller Erik Andersson eller Derek Meech hade någon större afton. Oscar Alsenfelts uppgift var grymt otacksam och kan egentligen inte bedömas förrän Redhawks defensiv fungerar någorlunda. På pluskontot fanns Kent McDonell, som utöver två oväntade mål, gjorde en stark arbetsinsats och visade att han vet vad som krävs i SHL. Tycker kedjan med McDonell, Eric Himelfarb och Björn Svensson fungerade riktigt bra bitvis.
Annars är det till att bita ihop och komma igen. Se till nästa match och verkligen ta ut sig till max. Efter matchen mot Örebro i Malmö Arena är det flera dagars vila, så en större desperation och vilja att göra allt förväntar jag mig under lördagen. Björn Hellkvist och övriga ledarstaben har verkligen en nyckelroll nu i att visa vägen och få hela laget med i processen att spela det spel som är tänkt. Även Henrik Hetta och Magnus Häggström som kaptensämnen måste fortsätta driva rejält. Inte vika sig en tum. Då kan det här bli bra över tid.