@HockeyMatti

 

Sedan dubbelmötet mot Modo i mitten av december har Redhawks slitit hårt på sitt manskap. Oerhört hårt bitvis. Det har blivit till en ond spiral som egentligen inte gick att förutspå ens om vi ritade upp värsta scenariot under sommartid. Redhawks hade några prestigevärvningar efter avancemanget men faktum är att samtliga har försvunnit på något sätt under seriens gång. Oscar Alsenfelt har varit skadad under nästan hela säsongen. Erik Andersson hittade en imponerande formtopp men blev sedan skadad i början av januari. Derek Meech har saknats på slutet. Andreas Thuresson var skadad i höstas och blev precis avstängd. T.J. Galiardi hade sina disciplinära problem inledningsvis, växte dock in i det bra men när han var som bäst och mest betydelsefull för laget åkte han på en långtidsskada. Peter Mueller var i dålig form från start och har också varit både skadad och sjuk till och från. Björn Hellkvists mannar har alldeles för länge spelat med sin allsvenska trupp i SHL. Det ser vi nu resultatet av.

 

Inte nog med att nyförvärven utifrån har saknats lite väl ofta, spelskickliga forwards från Allsvenskan i Joey Tenute och Eric Himelfarb har inte heller klarat av att hålla sig fräscha. Det är förvisso knappast otur utan snarare ett konstaterande om var de befinner sig i sina karriärer med sina sargade kroppar. Allt det här som har nämnts satt i ett perspektiv ger oss ett Redhawks som inte klarar av att tävla på nivån. Åtminstone inte där energinivån är just nu. För just energinivån försvann undan för undan under januari månad. Backar som Nils Andersson, Stefan Warg och Jens Olsson fick slita tungt och just nu är dessa spelare inte påkopplade varken fysiskt eller mentalt lika ofta. Det som kan rädda Malmö Redhawks från kvalspel är dels en heroisk insats i Örnsköldsvik på lördag, dels en veckas ordentlig matchvila där suget för att spela och kriga ökas upp ett par hack. 

 

Det finns självklart inga spelare lediga i dag som är räddare i nöden, men Redhawks skulle onekligen må bra av att få in en center med lite offensiv touch. Att ha Fredrik Händemark som förstecenter över tid är alltför naivt, det blir för mycket av samma sak som exempelvis Christoffer Forsberg, Magnus Häggström och Henrik Hetta redan erbjuder. Frågan är förstås om medel finns och om marknaden erbjuder något som är tillräckligt lockande. För en till av Adam Burish karaktär har inte Patrik Sylvegård råd att ta in. Det är faktiskt snudd på en skandal att en så pass karaktärslös spelare får gå in och ta så stort utrymme under sin hittills korta tid i klubben - såväl på som utanför isen. Burish borde aldrig ha fått chansen igen efter avstängningen. Han har på flera olika vis bevisat att han inte respekterar klubbens färger tillräckligt mycket. Här saknar jag faktiskt ledarskap från Sylvegård och från Hellkvist. Petningen mot Örebro var inte nog.

 

En tuff vårsida av säsongen väntar. Efter uppehållet följer grundseriens sista del. Sedan tar antingen säsongen slut eller så blir det kvalspel igen. Tar säsongen slut har Malmö Redhawks med Hellkvist i spetsen uppnått det som är hela målet för säsongen, det vill säga att etablera sig i SHL. Då finns grunden för att göra någonting riktigt bra på sikt men visst hänger Malmös hockeyframtid på en skör tråd dessförinnan.